håller mig uppe

ibland kan man stressa upp sig och få panik över små saker och sen helt plötsligt har man bara ett helt lugn över sig. allting kommer att ordna sig.. egentligen är det ingen idé att tänka på vad som händer och vad som kanske inte kommer att hända. på saker som gått förlorat eller saker man inte vill ska gå förlorade.




jag har pendlat. mellan att vara lugn och mellan att ha lite små panik. men jag tror ändå det är vanligt när man har sista året i gymnasiet. skoltrötthet, ovisshet/nyfikenhet inför framtiden. det är så mycket att längta till den här våren samtidigt som man vill behålla energin och ta vara på tiden!


nu kan jag bara tänka en sak, som gör mig så otroligt lycklig. vänskap! stark, äkta, ärlig vänskap! länge leve den!


nepp, nu är mitt te färdig smaksatt, lite mjölk i, upp för trappen och sen ett sex and the city avsnitt innan jag söver ner mig. trots att jag har studiedag imorgon så blir det ingen sovmorgon här inte, min fantastiska mamma har födelsedag och ingen ledig dag där inte!