careful where you stand, my love, careful where you lay your head

jag är framme i quito! tillslut... inget vidare roligt 1,5 dygn där. de nervösa känslorna hann lägga sig så fort jag blivit av med min stora ryggsäck så där i början kändes det bara roligt och häftigt att bege sig iväg helt själv. men när jag sent på torsdagkvällen fortfarande satt och väntade i frankfurt började jag känna mig mer och mer ensam, som carrie bradshaw i paris när hon matar en hund med bakelser (fast utan de snygga kläderna och utan hunden). men en timme innan flyget till panama avgick träffade jag en kvinna som kom från peru men bott i tyskland de senaste 10 åren. hon lärde mig ett kortspel och gav mig alla möjliga bra tips om syd amerika. riktigt trevligt :)

iallafall så landade jag har runt kl 2 idag och fick skjuts till huset där jag bor nu. susanna, en jättegullig tjej från stockholm, kom hit igår och vi delar rum och ska båda lära oss spanska nu ett par veckor. fast hon är redan grym! det här med spanskan kommer bli riktigt tufft för mig känner jag, jag kan inte alls mycket.. men det pratas spanska hela tiden både med Ana Lucia (som vi bor hos) och hennes 10-åriga son, och sen även med några ungdomar som bor här också. de är från ecuador men de pluggar på universitetet här i quito.

nej men det känns jättebra nu första intrycken. quito är en storstad och det händer mycket och det låter mycket. Ana och alla de andra här är jättetrevliga och jag och Sussie klickar verkligen jättebra :)

nu är jag extremt trött. klockan är bara lite över 9 här men det var länge sen jag längtat efter att få sova så mycket som jag gör nu.

godnatt!

här är jag nu!