yo no se mañana, quien va estar aquí

sitter pa joannes jobb och vantar pa att aka till flygplatsen i sioux falls. aker tillbaka till miami ikvall och tar flyget darifran pa torsdag. langtar efter crysten supermycket efter att ha varit har hemma i south dakota utan henne, sa blir skont att spendera mina sista dagar i the US med henne :)

en av mina favoriter ute pa garden har i south dakota ar att ta den skitiga fyrhjulingen ur the barn och spurta ivag pa grusvagen till en av mina tva favoritplatser, antingen ner till en sjo i narheten eller till en skogsdunge dar man har utsikt over de stora langa falten. igar min sista dag pa garden gjorde jag sjalvklart det och var borta sa lange att joanne och marv trodde att jag hade fatt slut pa bensin nagonstans sa de korde runt och letade efter mig. men sa var det inte, jag bara hade forsvunnit ivag med tiden :)

jag satt och tankte pa hur mycket olika grejer jag lyckats ha fatt in i resan. allt fran att bade turistat och fatt ett ecuadorianskt umgangesliv tillsammans med sussie i Quito, levt det slappa harliga surfarlivet pa Galapagos, haft en vardag i Miami (mycket beach), bade turistat och njutit av solnedgangar i Tulum och pa Isla Mujeres, festat i grymma Cancun tillsammans med Sanna, sett college-livet uppe i North Dakota och jag slutar med att promenera pa en grusvag i South Dakota med tre hundar, en hast och en gas vankandes runt mig.

livet ar ganska galet!